lite som "the time of my life"
När folk fick reda på att jag hade kommit med i Varbergs Lucia fick jag höra så många gånger att det skulle bli ett minne för livet så självklart fick jag höga förväntningar. Om de har uppnåtts? Låt oss säga att de har överträffats tusen gånger om. Jag tror inte ni förstår hur sjukt roligt vi har haft ihop, morgon som kväll, pigga som trötta, sjungande som åkande i bussen. Jag kan inte ens räkna hur många gånger vi skrattat tills vi gråtit under den senaste veckan. Med "vi" så menar jag självklart alla vi sju kandidater som ni har kunnat se i tidningen och på uppträdandena, men minst lika mycket menar jag våra underbara ledare som varit så himla grymma.
Det bästa uppträdandet tyckte jag var när vi sjöng för FUB, en förening med personer i alla åldrar med utvecklingsstörning. Så mycket kärlek att det knappt går att beskriva och hundratals kramar.
Imorgon är det sista gången vi står i våra vita lucialinnen och de hat-älskade kransarna och även om det är lite smått skönt att bara kunna ta det lugnt nu så känns det så himla tråkigt. Så tomt. Men vi har redan bokat in första träffen ihop om en vecka så jag hoppas verkligen att vi kommer fortsätta hålla kontakten. Och det tror jag faktiskt med!
Kommentarer
Trackback