Ojoj, det har hänt mycket de senaste 2 timmarna!

Jag cyklade till skolan där jag skulle möta upp pappa innan utvecklingssamtalet. Han var inte där & ringde fem i fem (de började fem) & sa att han hade glömt av tiden & fortfarande var på jobbet. Hans jobb ligger ca 30 minuters bilresa härifrån! Mamma skulle inte komma & nu kom helt plötsligt inte pappa heller! Jag var nära på att börja gråta när läraren öppnade dörren & undrade var mina föräldrar var. "Kommer du själv? Vi kan inte ha utvecklingssamtal utan föräldrar." men hon fick prata med pappa i telefon & han sa att han kunde komma kl 17.15.

Så jag & maria (läraren) gick in & 15 ganska långsamma minuter förflöt med både någorlunda samtalsämnen & långa pinsamma tystnader, haha. Men till sist kom pappa & vi kunde börja med utvecklingssamtalet. Det gick bra & var faktiskt inte riktigt lika pinsamt som det brukar.
Ni vet väl känslan när alla sitter & stirrar på en och tvingar en säga vad man är bra på?

Men nu är det över & jag behöver inte ha utvecklingssamtal på ett halvår.

Stack ut & sprang nån kilometer när jag kom hem. Det var riktigt skönt! Och nu har jag ätit & duschen väntar om en liten stund.

Ha det bäst, puss